Farlig hund?

Tänk er en vacker solig sommardag, en stor park i någon stad i Sverige, full med hundar av alla olika raser, blandade eller inte och olika färger och storlekar. Hundarna busar och leker med varandra. Några skäller på varandra och en del jagar varandra som en rolig inbjudande ta fatt-lek som alla hundar kan. Hundarna är fria och sköter lekarna själva där inte husse och matte är inblandade i leken. På några ställen är hussar och mattar med och leker, kastar bollar och pinnar och hundarna är överlyckliga.

Visst låter det mysigt?

Det finns många i vårat land idag som tyvärr inte tycker det här låter mysigt alls. Det kan jag förstå. Har man en hund-rädsla tror jag inte det går att beskriva med ord hur dåligt man mår då man träffar på en hund. Jag kan bara se till mig själv och den araknofobi jag har. En spindel av större storlek gör mig både illamående och kallsvettig. Paniken som infinner sig går inte att beskriva med ord och trots att jag försöker kontrollera mig själv och min fobi är det riktigt svårt. Känns det då likadant för en person som är hund rädd?
Det kan bara personen själv svara på..

Till den stora frågan som är anledningen till detta inlägg. Kristdemokraterna vill lagstifta om
munkorg på hundar på allmän plats. De har själva inte gått ut med om det är någon specifik ras det gäller eller om det gäller en viss storlek på hunden, eller om det helt enkelt bara gäller en hundar av en viss färg. Artikeln från Expressen finns att läsa nedan;

”I Sverige har vi sedan 1988 en knivlag som förbjuder oss att bära kniv på allmän plats. Människans bästa vän – hunden – kan i vissa fall jämställas med ett vapen. Det är knappast någon tillfällighet att kriminella skaffar sig så kallade kamphundar, och inte sällan som ett avskräckande
vapen mot andra kriminella. Vi ska naturligtvis inte förbjuda hundar på allmän plats, men det finns anledning att fundera över hur människor – och hundar – kan skyddas bättre mot hundattacker och dämpa rädslan för att bli
angripen. För en seriös ägare till en bullterrier kan det framstå som obegripligt att andra människor blir livrädda när de möter ”Putte” på stan, men så är faktiskt fallet.

I måndags blev en sexårig pojke attackerad av en rottweiler i Göteborg. Pojken stod med sin 86-årige farmor och väntade på spårvagnen i Brunnsparken när hunden började bita och slita i honom. Kalsongerna trasades sönder. Några rådiga personer i spårvagnskuren ingrep och lyckades få bort rottweilern från barnet.
Vilket är ännu ett bevis på att i Sverige tittar vi ytterst sällan bort när andra människor är i fara. Dessa fantastiska människor som räddade sexåringen riskerade ju själva att bli allvarligt bitna. Ändå fortsätter KD och Göran Hägglund tro på välsignelsen med en civilkuragelag. Sverige ska inte heller förbjuda så kallade kamphundar, även om just KD råkar vilja göra det också.

Att definiera vad som är en ”kamphund” är för det första både missledande och godtyckligt. Många av
de aggressiva hundar som attackerar andra hundar och människor är just blandraser. För det andra kan
en hundras på den ”tillåtna listan” utvecklas till ett livsfarligt vapen med fel matte eller husse.
Och för det tredje skulle de hundägare som vill skaffa sig särskilt aggressiva hundar – vid ett
kamphundsförbud – se till att avla fram någon önskad blandras.

Rottweilern i Göteborg kommer nu rimligen att tas hand om polisen för ett så kallat mentaltest. Lagen om tillsyn av hundar skärptes också 2008. Ändå har vi i jämförelse med många andra europeiska länder en liberal lagstiftning.
Hur ska då den stackars sexårige pojken komma över attacken? Kommer han att vara livrädd för hundar
resten av livet? Kanske kunde bitandet och slitandet vid spårvagnskuren ha undvikits. Ute i många europeiska städer måste hunden ha munkorg när man åker kollektivt. I Sverige blir många människor vettskrämda när de
tvingas trängas med en jättestor hund på bussen. Det är en inskränkning av människors frihet som motiverar att hundägarnas frihet begränsas. Därför borde det vara självklart med munkorg i all kollektivtrafik.
Vidare borde munkorg på större hundar vara obligatorisk i parker eller andra områden där små barn vistas. Fastighetsägare borde också kunna skriva in krav på munkorgar i bostadsområdena. Tycker man sedan att hundens frihet från munkorg är viktigare går det utmärkt att bosätta sig på landet.

Den stora anledningen i denna hysteri angående vad vi ska göra med alla hemska hundattacker verkar ju i det här fallet nu vara den omtalande ”olyckan” som inträffade i Göteborg i måndags. Det finns mycket att disskutera om just det fallet men det enda jag konstaterar nu i detta inlägg är, att tyvärr hände det, och det är inget som kan göras ogjort idag. Tycker riktigt synd om pojken.

Om detta svenska land någon gång skulle kunna se saker ur olika perspektiv istället för att direkt starta en ”hata-kamphund-hysteri”.. Detta förslag med munkorg är något av det mest löjliga jag har läst.. någonsin. Det är givetvis bättre än att förbjuda vissa raser, det är det absolut. Men båda de två förslagen är ju helt orimliga enligt mig.

Vem ska ha koll på att jag har munkorg på mina hundar? Ska hundarna i parken leka med munkorgarna på? Ska de inte längre få utlopp för sina normala beteenden? Vad händer om jag inte har munkorg på dem? Får jag böter då? Vem ska kunna stoppa mig om jag inte har munkorgen på, ska polisen lägga tid och pengar på det? Vart går gränsen för var allmän plats är? Är det så fort jag är utanför min trädgård, i trappuppgången till lägenheten, ute i skogen där jag inte kommer träffa på en enda människa?
Nej Kristdemokraterna och ni andra i vårt land som tycker att denna idé verkar lämplig. Svara gärna på dessa frågor och hur det i så fall skulle skötas!

(Har man själv inte koll på sin hund, inte litar på den i vissa situationer osv. tycker jag
självklart att munkorgen är en ren och skär säkerhet för att något inte ska behöva inträffa, eller att hunden ska hamna i en situation som den själv inte klarar av, det kan gälla allmänna platser, brukshundklubben, veterinären, trimmet osv. Då är givetvis munkorgen ett bra alternativ, det vet man bäst själv för det finns ingen som känner sin hund så bra som man själv gör.)

Nu till ett annat förslag som det länge varit på tal om. Det är hundägar-licensen. Istället för att hålla koll på om dessa munkorgar är på eller inte kan man lika gärna som det är självklart att ha körkort när man kör bil inneha personlig hundägar-licens. Det behöver inte vara något avancerat utan kan vara så simpelt som en förberedande valpkurs eller allmänlydnadskurs, utan hund givetvis. Denna licens är sedan något som år för år eller vart annat är måste förnyas, eller testas av. Blir man på något sätt straffad gällande djurplågeri eller vanvård kan då denna licens dras in, precis som ditt körtkort kan dras in vid större trafikföreteelser.
Detta ska givetvis inte vara ”licens för farliga hundar” som en del andra partier har föreslagit, för vart går gränsen egentligen för vad en farlig hund är?

Jag har verkligen ingen aning om hur detta skulle finansieras eller genomföras men jag vet att det finns tusentals människor där ute som brinner för hundträning som jag själv. Som mer än gärna skulle kunna hålla kurser eller liknande just för att öka kunskapen hos hundfolk! För det är precis det som behövs idag. Folk behöver veta vad de har att göra med. Många människor som har hund idag vet inte ens hundens avlade gener eller dess bakgrund. Det är inte hundarna själva som ”attackerar” det är okunniga människor i andra änden av kopplet som gör att vi får dessa rubriker och sjuka lagförslag från våra politiker.

Nuff said! Lär återkomma i denna diskussion då detta är ett riktigt viktigt ämne som berör alla hundägare och alla djurvänner där ute! Skriva gärna vad ni själva tycker! Så länge vi är tysta och tittar på tror politikerna att sådana här förslag är helt okej..

© Evelina Sandblom

Det här är verkligen någonting jag INTE tycker är okej på min hund!
Bilden är tagen för att provocera och hon kom inte till skada under fotograferingen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *